Förutom akterruffsluckan och ventilerna kvarstår en sak för att göra båten färdig för avklädning. Nedgångslucka!
Listerna till nedgångsluckan rök ju all världens väg när köksinredningen lämnade båtlivet för närmaste fjärrvärmeverk. Plötsligt fick projektet ny nedgångslucka lite prio med andra ord.
Nya lister sågades ut och frästes till passande profil ur den gamla sittbrunnstrallen i teak. Mycket passande! Den gamla Teakluckan fick dock ge plats åt modernare material:
Passformen är ok, ska hyffsas till i överkant bara. Men det var faktiskt enligt plan 🙂
Vägen till Rom är inte rak. Luckan var någon halv centimeter för hög så rorkultsbeslaget gick emot när luckan var max öppnad. Fick såga bort en bit av kanterna med cirkelsågen och lägga ett par varv matta runtom för att paketet skulle hålla ihop bra.
Efter den manövern så passade förstås inte fram- och bakstyckena. Åt rätt håll förvisso, de är för stora. Går att såga bort överskottet men kräver ändå lite tillpassning på plats i båten. Tror luckan åkt tur och retur minst 7 gånger vid det här laget…
Epoxy på botten på dagens schema så vaknar man upp till snö?! Vilket skämt! SMHI hade en noll nederbördsprognos med 4-5 grader i luften. Tillräckligt för att blåsa upp lokalklimatet närmast kölen till 15 grader med kamraterna 4 kW värmefläkt. Men med snöslask som letar sig in och blöter ner, bara att glömma.
Börjar bli tight med tid att få på epoxyn på kölen tyvärr. Sjösättning den 25 april. Behöver några dagar att slipa till finish på grejerna. Addera två veckor för att epoxyn ska härda ordentligt (klart obra att slipa halvhärdad epoxy!). Resultatet: skiten måste på i påskhelgen.
Idag kom tröskeln in till garderoben på plats. Och skottet remsades fast runtom.
Tyvärr har vinylestern tagit slut. Tragik. Att 20 liter bara kan försvinna så där? Måste ha ett par liter till för köl- och roderspackling så får kompletteringshandla. Tills vidare polyester för inredningsgeggandet. Det är något aggressivt lösningsmedel i vinylestern så ganska kärt återseende när polyesterdunken öppnades. Javisst, det luktar mer styrén men sticker inte så förbaskat i ögonen när man ligger inne i en stuv utan ventilation i alla fall.
Så här fräsch var ”kvartsskottet” mellan styrbords koj och köket i nederkant förresten:
Eftersom inredningen är i molekyler, avlastare och winchar förpassats till avbytarbänken, nya ännu inte hittat sin plats och pysselmaterialet dessutom var på plats i båten kändes det som en lika klok som kul & bra sak att ingjuta lite mod och styrka i det till brädden borrhålsperforerade däcket.
Så här fin var hon när vi plockade hem henne från Värmdö 2008.
Vi tittade på lite andra 30:or och funderade, inspirerades och pratade om att bygga om lite:
Och här står vi, sju år senare:
Fast vi har i alla fall installerat rejäl armatur. Äldste sonen var mäkta imponerad efter besök i grannbåten i somras. ”Dom har lampor i taket” . Åtgärdat!
Ok, efter två slitsamma heldagar på varvet kanske den där bilden inte är så mycket att komma med – men shit vad skönt det känns att äntligen börja plasta lite på plats i båten och oj(!) vad lätt och starkt det kommer att bli!
Ta ett par skopor vinylester och blanda ner en skvätt dimethylanilin. Toppa med ett par procent metyletylketonperoxid (inte omvänd ordning). Smeta ut på pysselmaterialet. Sätt på fläkten. Gå upp och ät middag. Gå från matbordet och byt kläder till några som inte luktar styrén. Gå tillbaka och ät upp. Gå ner igen och titta till experimentet. Ok, inget har hänt. Sov på saken.
Det härdade bra över natten iaf! Skönt. Var lite orolig att vinylestern dels skulle vara för gammal, dels inte kompatibel med kolfibern. 833g väven var ganska tacksam att arbeta med. Tjockleken gjorde att det var lite svårbedömt om den var genomvätt. Men de täta sömmarna och fina kompakta strukturen i väven gjorde att den inte trasslade sig och betedde sig som tunnare vävar brukar kunna göra.
Snöovädret är demoraliserande för båtfixandet. Skulle egentligen behöva några kvällar med slipmaskinen nere i båten men det tar emot att gå ned till varvet just nu.
Tvingade mig åtminstone ut i garaget för att fixa med akterruffsluckan. Det är ju ett one-off bygge som jag gör utan form så kommer krävas en del arbete med slutfinishen men tror arbetsmängden totalt sett blir klart mindre.
Idag var det plastverkstad igen. Inga avancerade konstruktioner, lite skott och skiljeväggar. Fast alltid roligt att plasta förstås 🙂
På agendan
– Skiljeväggar till nytt motorrum. Blir ny motor till våren och passar på att sätta ihop ett skräddarsytt motorrum under sittbrunnen. Bakstycket fick bli lite rejälare med distansmaterial för att stabilisera sittbrunnen en smula (har ju plockat bort skottet mellan akterruff och utrymmet under sittbrunnen och måste fixa till något som styvar upp båten).
– Bakstycke till BB-stuven. Tidigare bakstycket var del av samma skott som ovan. Semi-ruttet i nederkant och numera utsågat. Ersätts av relativt styv historia med några varv matta på varje sida om polyuretan-distans.
Den gamla har väl aldrig hävdat att den har Rosättra-finish men den har hållit ihop förtjänstfullt. Trots att det inte funnits något trä värt namnet kvar i luckan har det på något vis gått att få fäste för att skruva fast bakstycket med ett par skruvar. Gång efter annan. Bakstycket har alltså lossnat. Typ varannan säsong.
I höstas lossnade det med sedvanlig regelbundenhet igen. Den här gången utan hopp om räddning. Inte minst sedan plastverkstaden blivit verklighet. Dags för bygge av ny skjutlucka till akterruffen alltså.
Pepparkakor, saffransbullar och styrén. Julens dofter är här. Garaget är tömt på skräp och polyesterverkstan är därmed färdig att intas samtidigt som julledigheten gör sitt intåg. Äntligen igång igen med andra ord!
Fipplade färdigt främre skottet babords koj mot garderob/toalett och mallade ut och plastade fast ett par varv matta på skottet mellan salong och sittbrunn. Det senare är det största sammanhängande skottet som snickras ihop så plastningen måste ske i två omgångar då allt inte får plats på arbetsbordet på samma gång.
