Kolfiberrodret summering

”Om 362 dagar kör vi ut igen”

Citat från bryggan efter tilläggning i hemmahamnen i söndags.  Och visst är det så, detta race missar man inte. Trots att man känner sig som en komplett idiot mer än en gång under tävlingens gång. Trots att man är besviken över

  • resultatet
  • sin insats
  • materialet
  • tävlingsledningens (i efterhand helt korrekta) beslut att inte korta av banan
  • alla dumma genua-båtar (som seglade ifrån oss)
  • alla dumma fock-båtar med fräsiga Code Zero (som seglade ifrån oss)
  • och förstås den dumma fockbåt utan fräsigt Code-segel som också seglade ifrån oss.

Men det är något helt magiskt detta att kampas med uppemot 200 likasinnade idioter, mitt i ljusa juninatten, mitt i vår fantastiska skärgård. Att höra fågelkvittret när man glider mellan några skär och fullmånen gör en gigantisk gata i vattenspegeln samtidigt som det börjar ljusna i horisonten. Att blicka ut över Kanan och se en armada med kryssande och länsande båtar.  Och förstås massa annat som helt rensar ut själ och kropp. Fullt fokus på att få båtjäkeln att röra sig framåt så fort som det bara går. Timme efter timme!

Vårt race då? Ouppmärksamhet och klantighet i starten. Fastnade mitt i sista stagvändningen innan vi skulle vända upp mot linjen och hissa spinnakern. Kom runt till slut, då hade spinnakern slagit spontanknut på sig själv. Vi var till slut 1.40 sena över linjen innan allt var ordnat och av ren jäkla skitilska plockade vi tre av fem båtar som startade samtidigt på den första länsen (som inte var längre än typ 10 min!).

Nedtagning och visst fasen har fockskotet trätt sig på något knasigt sätt. Snabbt fram med reservskot, hem med skiten och trassla ut. Jag och Jesper har nog gjort 1000 sjömil i båten senaste året. Men nu kändes det som att vi var ute och seglade för första gången!

Starten gick – som stor del av resten av tävlingen – i lätta förhållanden

Efter den starten gick det väl egentligen bara bättre (svårt att göra det sämre…) Ursprungsplanen var att ta rygg på X99:an Luffa som startade samtidigt med oss. Den var ju bara att glömma. Nu var vi i stället  ikappseglade av X99:an Falken som startade 5 min efter oss. Henne seglade vi jämt med på SP2S för ett par veckor sen och vi hade en ny bra sparringpartner. Men det visade sig snabbt  i lättvinden att vi inte hade en chans mot hennes genua. Vi tappade kontakten redan efter första vändan på Kanholmsfjärden och Falken rann vidare genom fältet till en fin 11:e plats. Grattis!

Kanan – en vacker syn!

Redan mot slutet av vändorna över Kanan var vi tyvärr(!!) också redan upplockade av Victorins i X332:an Boxer och Håkan Söderen i sin Tarac. Dom såg vi aldrig mer igen. Men C40:n Argentina som gått jämt med dom fram till dess höll vi jämna steg med hela racet förutom sista timmen. Hon, en Omega 36:a, Två A22:or och de två Seascape 27:orna gjorde sedan sällskap större delen av tävlingen. Omegan lyckades vi skaka av oss till slut men fick då sällskap av One Off-bygget Kaxe som också såg ut att föredra lite mer puff. Hon gick ifrån oss på slutet då vi gjorde ett riktigt dåligt vägval i ett vindfattigt sund men vi slog henne på beräknat.

Under stor del av kvällen och natten var vindstyrkan kontinuerligt mellan 0-2 m/s. Kändes minst sagt jobbigt när tävlingsledningen meddelade att banan inte skulle kortas av vid midnatt. Motiveringen ”Efter rapporter från vattnet har vi beslutat att inte korta av banan.” kändes som ett hån då vi vid det laget hade legat och drivit fram senaste timmen.

Det kändes som att fleeten framför oss hade kommit ur skärgården i sista sekund och fått lite mer vind ute på de öppna fjärdarna. Vi var självklart 100% övertygade om detta iaf – oklart i hur hög utsträckning det faktiskt var så, men helt klart stod det mer vind längre ut. Själva låg vi kvar ihop med gänget ovan och kämpade hårt för att driva båtarna framåt utan att få hjälp av mer än någon enskild puff då och då. Och så höll vi på länge, länge innan fjärdarna öppnade upp och vi äntligen fick lite mer vind.

Så här i efterhand tog vi ju oss alla i mål på rimlig tid, så beslutet att inte korta av banan var nog helt rätt. Men det kändes verkligen sjukt kämpigt just där och då!

Mycket svaga vindar under kväll och natt!

Mot morgonkvisten kom det till slut lite mer vind i samband med att den vred om till en mer stabil sydost. Vi såg en 7:a på vindmätaren som allra mest. Den försvann efter någon sekund, men etablerade sig åtminstone runt 3-5 meter under en längre tid. På väg in mot Finnhamn dojjade det dock ur och i många av sunden fanns knappt någon vind alls att hämta. Här gällde det att segla smart, men med en natts segling utan sömn var det nog tyvärr inte enbart bra beslut som fattades i vår båt.

Tävlingen avgjordes med relativt lite zick-zackande, mer fokus på sträckbogar, en hel del spinnakeråka och lite öppnare bogar vilket vi brukar tycka om. Men det var uppenbart att vi  inte alls hängde med Code/Assy/Genua-båtarna i de mkt lätta förhållandena som rådde under större delen av racet. Egentligen inte särskilt överraskande med den rena fock-konfig som vi kör och utan att ens ha en lättvindsfock i garderoben.

Till slut landade vi på en 35:e plats. Långt ifrån nöjda med resultatet som var en bit under förväntan. Hade vart jäkligt trevligt att kunna hänga på Falken. Men det fanns flera uppenbara ställen där vi kort och gott var dåliga. Tex ett par riktigt dåliga vägval och så starten förstås. Så visst finns mycket tid för oss att plocka in på banan för oss.

På det stora hela seglade vi dock väl upp till våra targets och ett konstaterande – utöver att vi själva behöver bli bättre – är att vår nuvarande setup inte är 100% konkurrenskraftig i dessa förhållanden. Tanken på en Code Zero på rulle framför förstaget dök upp mer än en gång… Vi får väl se, men oaktat ekonomiska begränsningar vore det nog ett smart komplement för att täppa till i spannet TWA ~65-95 grader.

Mot solen och mot nästa års Kolfiberroder!

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *