Strax efter Västerviks angöring fick gaffeln till styrbords undervant en kyss och vreds helt ur led i ett slag. Sprinten skjuvades av, bulten flög ur och vanten lossnade med en smäll. Riggen helt safe, men tyvärr svårt att fixa en reparation som dög för race mode (30 sjömil kryss i sjö och 7-9 m/s framför oss).

Bäst hade förstås varit att ha med en vantskruv i reserv. Det hade vi i fjol, men den packades aldrig ner i mekarväskan i år (vad är chansen att en vantskruv pajar, liksom…).

Första reparationsförsöktet blev att naja vantskruvsgaffeln med ett antal varv 6 mm dyneema. Gick sådär. Fick det inte tillräckligt tight för att kunna sätta an undervanten tillfredställande.

Andra försöket blev en tight dyneema-shackel. Det gick ok om än fortfarande lite väl lös spänning. Vi resonerade om att fortsätta till Oskarshamn och fixa en ny vantskruv men enades om att kanten på gaffelterminalen förmodligen var så vass att det fanns risk för brott på dyneeman.

Vi vände kursen norrut och länsade försiktigt hemåt. Lasten i undervanten högst begränsad. Så här såg dyneeman ut vid hemkomst!

Ett alternativ så här i efterhand, hade varit att köra liften till spinnakerbomen som ersättare till SB undervant. Då hade man kunnat få ok spänning med hjälp en vinsch men eftersom fallboxen sitter en bit under spridarna hade inte det heller varit helt optimal lösning.

Näe, utan en ny vantskruv ombord var det helt rätt att vända hemåt.

Att få en vridning på terminalen som fixar ett haveri på detta sätt känns väldigt svår-reproducerat. Kommer dock förmodligen gå över undervanten (som hålls ganska slacka) och straffa/tejpa upp dom så att undre terminalen garanterat ej kan vridas.